Claes går på sin femte dejt

Jag hade bestämt mig: nu fick det vara nog med offerkoftor och känslostormar.

Jag hade i trettio år (somliga mognar långsamt) läst böcker, gått på retreat, gjort andningsövningar i bastun och äntligen kommit fram till en slutsats:

“Jag tar hundra procent ansvar för mitt liv.”

Det gick faktiskt bra. Ett tag.

Sedan träffade jag Carina.

Carina tog noll procent ansvar, men hundra procent plats. Beundransvärt tydlig.

Hon hade en inre övertygelse om att allting var någon annans fel – helst mitt.

När hon blev arg sa hon saker som:

“Jag skriker inte, jag uttrycker mig autentiskt!”

och när jag försökte svara lugnt, sa hon:

“Du gaslightar mig med din jävla balans!”

Jag log överseende. Jag hade ju läst om projektioner.

Jag visste att Carinas vrede inte bara handlade om mig, utan om hennes inre barn.

Ett barn som uppenbarligen bar stålhättor och kastade känslomässiga handgranater.

Men hon var ju ändå väldigt attraktiv.

Och Universum viskade: ”Aha, Claes. Evolutionen kallar. Lycka till.”

“Jag tar ansvar för hur jag reagerar,” sa jag medan hon kastade min laptop mot mig.

“Bra,” sa Carina. “Då kan du också ta ansvar för att du triggar mig!”

Jag försökte hålla mig lugn. Jag bet mig i läppen, drog upp mungiporna i ett sådant där guru-smile jag övat framför spegeln.

Jag tänkte: Det här är en test från Universum.

Universum tänkte nog: Varför titta på Netflix. Det här är riktig underhållning.

När Carina till slut gick – efter att ha ropat att “Du är emotionellt förlamad av din jävla självinsikt” – stod jag kvar i hallen med min trasiga laptop, min integritet och en nyvunnen respekt för människor som inte tar ansvar alls men ändå verkar hålla ihop.

Jag kände mig både upplyst och överkörd.

Universum klappade mig ironiskt på axeln:

“Bra jobbat, Claes. Nästa gång när du testar kanske du inte ska ha din laptop framme eller kaffekoppar som är av porslin.

Jag andades djupt och viskade till mig själv:

“Jag tar fortfarande hundra procent ansvar.”

Men tillade tyst:

“Nästa gång ska jag fan ta ansvar lite snabbare – redan på första dejten.”

Ansvar betyder kanske inte att vara änglalik, mjuk och förstående.

Alltid. Hela tiden.

Ibland betyder det att veta när man ska springa.

Jag tänker inte släppa taget om min praktiska filosofi.