Kapitel 2 – Kill your darlings

Minns du ditt första gosedjur? Den där slitna nallen utan öga. Den där kaninen som alltid följde med i väskan. Den där filten du absolut inte kunde sova utan. Bara synen av den gjorde dig lugn. Den luktade trygghet, kändes som kärlek, och var – enligt dig själv – livsnödvändig.

Det är en vacker historia. Det är också en lögn.

För trots att det kan låta brutalt: din nalle hade aldrig några superkrafter. Den innehöll exakt noll milligram trygghet. Den var inte laddad med glädje, och den sände inte ut någon magisk våg av lugn. Den var bara en tygbit med stoppning.

Låt oss vara lite vetenskapliga ett ögonblick och läsa innehållsförteckningen på din gamla följeslagare:

🧸 Innehåll:

  • Polyesterfiber: 85 %
  • Syntetisk päls: 10 %
  • Luft: 4,9 %
  • Trygghet: 0 %
  • Kärlek: 0 %
  • Magiskt lugnande ämne: 0 %
  • Din egen psykologiska projektion: 100 %

Föräldrar, vårdnadshavare och vuxna runt omkring oss gjorde såklart sitt bästa. De ville trösta, lugna, ge oss något att hålla fast vid när världen kändes stor. Och det fungerade. Men inte för att nallen hade magiska krafter – utan för att du hade det.

Det var du som skapade tryggheten. Det var din hjärna som, i ett briljant ögonblick, kopplade ihop en bit tyg med en inre upplevelse. Nallen blev en symbol för något du redan hade inom dig.

Tryggheten har alltid bott i dig

Det här är ett av livets största missförstånd: att känslor kommer utifrån. Att det är någon eller något där ute som skapar dem åt oss.
Men det är aldrig sant. Det var inte nallen som lugnade dig – det var din egen förmåga att skapa lugn. Det var inte filten som gjorde dig trygg – det var din egen kapacitet att återvända till tryggheten du föddes med.

Och det där gäller fortfarande, även i vuxen ålder. Vi har bara bytt ut gosedjuren mot andra saker: telefonen, likesen, partnern, kaffekoppen, jobbet, bekräftelsen. Vi tror fortfarande att känslan bor i föremålet, i situationen, i människan.
Men föremålet är fortfarande polyester. Människan är fortfarande människa. Det är du som skapar upplevelsen – alltid.

Det är därför det aldrig räcker

Har du tänkt på varför man alltid behöver lite mer? Lite fler likes. Lite mer uppmärksamhet. Lite mer shopping. Lite fler komplimanger.
Det är för att vi jagar känslan där den inte finns. Vi tror att vi behöver fylla på utifrån, men det vi egentligen försöker göra är att hitta tillbaka till något som redan finns inuti.

Det är ungefär som att stå i sitt eget vardagsrum och leta efter huset. Du är redan där. Du har aldrig lämnat det. Du behöver bara titta upp och inse var du befinner dig.

Gosedjurens arv lever kvar

När vi var små skapade vi berättelser om våra gosedjur. ”Den skyddar mig.” ”Den förstår mig.” ”Den gör mig glad.” Det var gulligt då, men det blir mindre gulligt när vi fortsätter med samma strategi som vuxna.

”Min partner gör mig lycklig.”
”Det här jobbet ger mig självkänsla.”
”Utan den här bilen är jag ingen.”

Ser du mönstret? Det är samma saga – bara med dyrare rekvisita.

Och det finns en risk här: när vi tror att känslor kommer utifrån gör vi oss själva till passagerare i vårt eget liv. Om lyckan bor i jobbet måste jobbet ständigt leverera. Om tryggheten bor i någon annan måste den personen ständigt uppträda perfekt. Och när de inte gör det – då rasar allt.

Återvänd till fabriksinställningarna

Här är den goda nyheten: du föddes komplett. Trygghet, glädje, nyfikenhet – allt det var redan installerat i ditt system innan du ens kunde uttala ordet ”nalle”.
Det är ingen som behöver stoppa in det i dig utifrån. Det finns där. Det har alltid funnits där. Och det enda som egentligen händer när du känner trygghet i närheten av ett föremål eller en person är att du tillåter dig själv att återknyta till det som redan finns.

Så nästa gång du tänker ”den här personen gör mig så glad” – stanna upp. Det är inte personen. Det är du.
Nästa gång du känner lugn med en kopp te i handen – minns: det är inte teet. Det är du som skapar lugnet.
Och när du tror att du behöver något utanför dig för att känna dig hel – påminn dig själv: du var hel från dag ett.

Humoristiskt men sant

Vi kan skratta åt det, men det är ett ganska befriande skratt. För tänk vilken lättnad det är att slippa jaga trygghet, glädje eller mening utanför oss själva. Tänk vilken frihet det är att veta att vi inte behöver fler nallar – vi behöver bara påminna oss om att det var vi själva som gjorde jobbet hela tiden.

Så ja, föräldrar och vuxna gjorde sitt bästa. De stoppade gosedjur i våra famnar och sa: ”Den här kommer lugna dig.” Och vi trodde dem. Men sanningen är att det var vi som lugnade oss själva genom att ge känslan ett fysiskt ankare.

Vi föddes med allt vi behöver. Och när vi slutar tro att trygghet, glädje och kärlek finns utanför oss – då börjar vi återvända till vårt sanna centrum.

Vad är inte en nära relation?

Någonting vi borde lärt oss av sagorna

Kommer du ihåg sagan om de tre små grisarna som byggde hus och så kom vargen och huffade och puffade och två av husen ramlade ihop. Grisarna som byggt sina hus på dålig grund och med risigt material fick fly. Du kanske själv har flytt efter att verkligheten blåst omkull ett förhållande. Du trodde du hade byggt en relation med en person som hade nästan allt. Som det heter i sången ”Nu har jag träffat den jag vill ha, nu kan jag vara riktigt glad.” Plötsligt vaknade du upp efter din törnrosasömn och började se klarare och efter en tid började det skaka och till slut rämnade den vackra sagan. Slottet med all dess prakt ramlade ihop. Prinsen försvann. Vi borde haft den sagan i minnet när vi gick ut i livet och sökte en lång, nära och levande relation. Det är inte ett hafsjobb som gäller. Agera snabbt när man tror att man har fångat ett fint byte och känslorna svallar är inte en språngbräda till en bra relation. Det går inte att hoppa upp och ned på förälskelsens trampolin, full av entusiasm inför ett vackert dyk i bassängen. Försiktighet och noggrannhet är viktigt. Utan att kolla om det finna vatten i poolen först blir det inte ingen skön upplevelse. Precis på samma sätt kan det bli att obetänksamt kasta sig in i en relation Både känsla och tanke behöver vara med. 

Hur fungerar relationer idag?

Är de kärleksrelationer vi se runt och verkligen en kär lek eller något helt annat? Är det tvärtom kanske ett desperat försök att tillsammans med en annan människa lappa ihop något som inte alls fungerar. Bygger lapptäcket som man försöker laga som har sin djupa förståelse och grund i sagorna, sångerna och filmerna vi matats med från vår barndom. Det kulturknuttarna kallar kärlek. Prinsar gifter sig, prinsessor vaknar. Hjältar möts och räddar varandra. Ser varandra in i ögonen. Djupt och säger I love you”. Slutet i berättelserna om att de levde lyckliga i alla sina dar¨ ger ju ingen information om hur de gjorde för att stå ut med varandra alla de där kommande dagarna.  Draken är dräpt så vad ska hjälten göra. På ett sätt är sagorna sanna. De börjar ofta med ett problem. Det gör det ofta i våra relationer men det ser vi inte lika klart när vi swipar eller stöter på någon i baren eller på dansgolvet. Men det finns några vanliga fällor som det är lätt att falla i.

Källorna till hur man bygger en bra relation är inte de bästa i dag. Se bara på skilsmässostatistiken och dina egna upplevelser. Det verkar inte vara så lätt att hitta en partner som du fungerar ihop med. Kommunikationen blir med tiden urvattnat, konflikter ökar och sexlivet blir tråkigt. Såpoperor, romantiska serier eller kärleksfilmer öser ut budskap som bara förvirrar oss. Människor med katt eller hund verkar vara i ständig lycka och eufori med sitt lilla djur och rufsar ofta om dem i pälsen, kliar dem under hakan och låter sin röst gå upp i falsett när de hälsar på dem. Riktigt lika glada verkar de inte bli när de får syn på sin partner när den kommer hem efter jobbet.  Ligger lilla voffsingen och sover i soffan med dig blir den mycket mer gullad med än dig.  Du kanske ser med förvåning att värme och kärlek finns hos din partner för katten än för dig. Rösten sjunker ner i basläge och du får ett ifrågasättande. ¨ Jaha och vad har du gjort idag då¨? Du kanske fungerar på samma sätt. Förtvivla inte. Det finns något intressant i det.

Vi är duktiga på att ljuga. För oss själv och för andra.

Skilsmässofrekvensen är väldigt hög nu för tiden. Under 2023 registrerades 21 231 skilsmässor, enligt SCB:s årliga befolkningsstatistik. Om du frågar de som fortsätter att leva tillsammans får du ofta svaret att förhållandet ¨är bra¨. Vi ljuger om mycket annat också. På frågan ¨Hur är det? Hur mår du?¨ svarar vi ofta ¨Bra tack¨. Sällan hela sanningen eller hur. Någon jag känner säger för att kunna vara lite ärligare. ¨Ja det är ömsom vin ömsom vatten. ¨ Det känns bättre och lite närmare sanningen tycken hen.  Påbörjade relationer faller som korthus omkring oss trots att mycket känslor, förhoppningar och mycket ansträngning ligger bakom. Höga förhoppningar men stora djupa fall.

När man står utanför och tittar på kan man undra varför de inte såg varningssignalerna tidigare. Och sedan ramlar man i samma fälla själv

Homo sapiens utveckling.

Hur valde man förr

Det är inte många sekel bakåt ännu där man har kunnat göra ett val utifrån andra grunder än andras personers önskan, ekonomiska tvingande skäl, behovet av att reproducera sig eller andra faktorer.

Val

Djuren följer oftast ett förutbestämt mönster när det gäller sina val. Hunger, lust, överlevnad är som i stort sett gäller. Människan har en hjärna som kan göra egna val. Visserligen kommer oftast en omedveten och snabb reaktion men till skillnad från de flesta djuren och plantorna kan människan stoppa upp och fundera på vad det är de vill. I kedjan som uppstår ur en situation i verkligheten där händelsen behandlas av vår perception som leder till de tre upplevelserna tanke – känsla – beteende kan vi någonstans stoppa upp och göra ett nytt val som ger oss ett nytt alternativ.

De flesta människor är inte tränade i att förbättra den förmågan men många har förstås erfarenhet av att ha ändrat sig många gånger i livet. Tänkt om. Ångrat sig. Ibland direkt i stridens hetta och många gånger efter att ha tänkt efter.