Några skäl till att läsa vidare.
Vänskap: Du är trött på meningslösa ytliga samtal. Det kanske känns som din relation mer går ut på att din vän vill ha mer än att ge. Du tycker inte att du syns riktigt. Du blir upprörd ofta och din kamrat irriterar dig.
Arbetet: Du känner hur frustrationen växer. Dina medarbetare går dig på nerverna. Anställningar blir fel. Väggen. Den man går in  – Hotar Stressen på arbetet bara ökar. Du slår på dig själv och tycker att du inte går framåt.
Kärlek: Vad betyder ens orden Jag älskar dig! Varför väljer jag fel. Jag vill ha en lång relation men de blir inte långa bara trånga. Vad är att älska sig själv?
Personligen: Jag känner inte att människor runt mig gillar och respekterar mig. Jag försöker göra så gott jag kan men hur jag än försöker så känns det inte bra. Jag står på toppen men ändå känns det tomt. Min skada/defekt/tillkortakommande får mig ibland att tänka att jag inte vill leva. Folk behandlar/mobbar mig illa


Tänk dig att du träffar någon för första gången. På bara några sekunder får du en snabb aning, en tanke eller en känsla – kanske ogillande, irritation eller till och med misstänksamhet. Senare, när du har lugnat ner dig, kanske du undrar: ”Varför reagerade jag så snabbt?” Och ännu senare, när du faktiskt lärt känna personen, kanske du inser att den där första känslan var helt fel.

”Den första känslan – och vad den egentligen säger”

Tänk dig att du träffar någon för allra första gången. Det tar bara någon sekund – en blick, en röst, en hållning – och plötsligt får du en känsla. Kanske ogillande, irritation eller till och med en svag känsla av misstänksamhet. Eller för den delen en stark positiv upplevelse av personen. ”Hon är den rätta.” Det är nästan som om känslan kommer före hjärnan hinner reagera. Du blir varm, du blir kall, eller du känner en känsla av fientlighet. Du vet inte varför – det bara händer.

Senare, när du har lugnat ner dig eller reflekterat, kanske du ställer dig frågan:
”Varför reagerade jag så snabbt? Varför blev min första reaktion så fel?”

Det här är något vi alla gör – vi dömer mycket snabbt. Den blixtsnabba processen kan, vare sig den är negativ eller positiv, leda till stora problem när vi ska skapa bra och långvariga relationer. Det gäller både när vi rekryterar, väljer vilka vi ska umgås med eller när vi ska välja en partner för lång tid framöver.

Det är som att vi i de här ögonblicken förflyttas tillbaka i tiden, till savannen, där vår hjärna en gång utvecklades för att snabbt avgöra om något var en fara. Men vi märker inte så tydligt att det händer. Ingen klubba i våra händer, ingen savann ligger framför våra ögon. Inget som hjälper oss att stanna upp och ifrågasätta det som händer. Det sker tyst, utan att vi reflekterar över det. Ingen dramatik – inga blixtar eller dunder som signalerar: ”Ops, här går det lite fort.” Ändå påverkas våra val varje dag av det här sättet att snabbt uppfatta en situation – inte bara i möten med människor, utan i olika situationer i livet.

Kanske hade du en kollega du direkt ogillade för att hen verkade självsäker eller kall. Men när du lärde känna personen insåg du att hen bara var blyg eller osäker. Du kanske dömde ut ett jobb vid första anblick – bara för att senare upptäcka att det var precis vad du behövde. Eller när du hade bäddat ner dig på kvällen och just skulle somna reflekterade du över hur galet du hade betett dig som förälder när du såg dina barn spela fotboll: ”Var det verkligen jag som skrek och hetsade mitt barn? Vänta lite nu – var det jag som mumlade domarjävel?”

Det är precis samma system i hjärnan som också kan göra oss blint förälskade. Vi har fortfarande en träklubba i handen, och den är bra om vi håller på att bli överkörda. Men när vi träffar en ny person och klubban inte signalerar fara, finns risken att lusten tar över och vi har svårt att se klart. En person får dig att känna boom – som om allt är rätt. Det känns magiskt, men ofta är det bara hjärnan som släppt ner garden. Och långt senare kanske du inser att du öppnade dörren för någon som inte alls var bra för dig – kanske till och med skadlig. Som att du råkade släppa in en sabeltandad tiger.

Här blir vårt ansvar tydligt: känslan må komma snabbt, men den är fortfarande vår. Vi kan inte alltid hindra att den dyker upp, men vi är alltid ansvariga för hur vi tolkar den och vad vi gör med den. Tänk om vi kunde lära oss att i stunden stanna upp och betrakta vad som händer där inne – att inte låta den första känslan styra, utan att aktivt välja vårt nästa steg.

Vi vet att det går. Vi känner igen det från andra situationer. När vi fastnar i ett korsord eller problem och ger upp, kommer ofta lösningen efter en paus – som om den alltid funnits där, men krävde perspektiv. Samma sak gäller människor, situationer och beslut. Våra känslor är inte oförklarliga krafter som bara ”händer” oss. De är reaktioner som vi, medvetet eller omedvetet, skapar själva.

Det är frustrerande när man inser att man har dömt fel. Att man kanske varit hård, kall eller orättvis utan att förstå varför. Men det betyder inte att vi är dåliga människor – bara att vi har en gammal hjärna som försöker skydda oss som om vi levde på savannen. Det går snabbt och det blir ofta fel. I en diskussion på jobbet blir du oförtjänt upprörd och går hårt åt en kollega. Vid middagsbordet reagerar du för starkt och glömmer att lyssna.

Just därför är det viktigt att påminna sig: jag ansvarar för hur jag känner, hur jag tolkar och hur jag agerar. Det handlar inte om att förneka känslan, utan om att förstå att jag äger den. Det ger mig möjlighet att påverka mitt beteende och mina relationer – i stället för att låta dem styras av automatiska impulser.

Lika allvarligt är det när vi helt lägger klubban – vårt kritiska tänkande – åt sidan. Då låter vi oss dras med utan att stanna upp. De tio kapitlen som följer kommer ge dig verktyg för att hantera det här. För att du – och vi – ska kunna bli mer medvetna om hur vi reagerar, varför vi reagerar, och hur vi kan ta ansvar för det. Du kommer få nya sätt att se på vardagen, relationer och på dig själv. Och du kommer märka att när du förstår hur ditt psykologiska system fungerar, blir livet både lättare och rikare.

Funktionen från då finns kvar, men det har kommit ett tillägg i och med att hjärnan utvecklats under människans tid på jorden. Vi kan numera stoppa upp och göra ett medvetet val. Vi behöver inte längre ta till benen eller slå någon på käften, tycka oförtjänt illa om dem eller rusa in i något vi inte förstår. Vi har fått förmågan att ta ansvar för vår reaktion – och med den förmågan följer också ett ansvar att använda den.

Genom dina sinnen upplever du mötet. Det kan vara en lukt, ett synintryck, en röst eller en beröring. Om flera människor möter samma person uppstår olika reaktioner. Det unika men ändå mänskligt gemensamma är vårt psykologiska system. Efter att du processat mötet uppstår en tanke, en känsla eller ett beteende, och ett beslut fattas – medvetet eller omedvetet. Men oavsett vilket är det du som väljer hur du agerar. Du gör ett val, och sedan handlar du.

Antingen närmar du dig eller så distanserar du dig. Och även det valet är ditt ansvar. Det kan kännas spontant, men det är alltid du som bestämmer hur mycket kraft du ger dina känslor – och vad du gör med dem.

Kul om det var intressant. När du har läst kapitlet så har du sett att det bara är text och ingen verkstad. Vill du få mentala muskler och växa så kommer här din chans att ta nästa steg. En möjlighet att sluta fastna i samma känslomässiga loopar – och börja styra från förarsätet i ditt eget liv.

💭 Trött på att låta sekundsnabba tankar styra ditt liv – om och om igen?

Du vet hur det är. Samma mönster dyker upp igen och igen:
👉 I vänskapen blir du ofta frustrerad och känner dig på riktigt osedd.
👉 På jobbet växer stressen och du undrar varför inget förändras.
👉 I kärlek blir relationer mer trånga än långa.
👉 Med dig själv? Alltid det där gnagande “jag borde vara nöjd… men är det inte”.

Det är inget fel på dig. Det är bara ditt psykologiska system som kör på autopilot.
Men det går att ta tillbaka kontrollen – och börja skapa tankar, känslorna ochcbeteenden inifrån, där i djupet där de alltid funnits. 💡

🔥 Därför startar vi en Zoom-grupp – 10 träffar – där vi börjar träna på att leva med 100 % ansvar.

Vi jobbar utan flum, med rakhet – praktiska verktyg och riktiga förändringar (om du tillåter dig). Ingen terapi.

💌 Vill du vara med?
Skicka ett mejl till claes@arenateam.com med ämnesraden “Zoomgrupp – Jag är på”
Skriv:

  • Ditt namn
  • Några rader om varför du vill delta
  • Om du kan onsdagskvällar eller måndagskvällar
  • Du får info om kostnad och andra förutsättningar i svarsmail

✨ Det här är inte självhjälp. Det är självägarskap.
Och det börjar med ett mejl. 🚀